Trail – VM 2019

 

Trail VM 2019 

 

Sedan jag började springa, har jag haft en stor önskan att komma till en så stor tävling som VM, men under alla de åren som gått har jag tränat så att jag bara njutit i träningen och även på loppen men ändå lyckades jag att uppfylla mina drömmar.

En fördel som ger mig möjlighet att tävla på internationell nivå är att jag har flera medborgarskap och i Bosnien och Hercegovina uppfyller jag kraven att få vara med i landslaget.

På sistone har jag börjat träna lite mer specifikt med målet att förbättra mina prestationer på olika korta distanser, så får vi se hur det kommer gå 😏

Dag 1 onsdag 5 juni:

Resan till Coimbra (Portugal). Hade flyg från Göteborg tidigt på morgonen med 1 timmes mellanlandning i Bryssel, hoppades på att första flyget inte skulle bli sent. På flygplatsen träffade jag Annika Nilrud (Sveriges landslagsledare) och självklart hade vi en trevlig stund med mycket snack om löpning 😅…Båda flygen var i tid så det blev inga konstigheter alls med flygningar. Åkte sedan buss i 2 timmar till Coimbra och efter det var resan avslutad. Totalt restid drygt 11 timmar 😏

Dag 2 torsdag 6 juni:

Vaknade redan vid 6 tiden, lite för tidigt men hade en djup kvalitetssömn så jag kände mig pigg. Två av mina landslagskompisar (Kornej Arkos och Haracic Rasid) borde ha kommit till hotellet under natten, men eftersom deras flyg blev försenat fick de stanna och övernatta i Lissabon. Resten av landslagslöparna hade planerad ankomst till Coimbra idag, då var det bara jag själv som vandrade runt och snackade med löpare från andra länder. Kul att träffa så många duktiga löpare som jag förut bara sett på sociala medier.

Under eftermiddagen kom äntligen alla från mitt lag, och några av dem fick jag träffa idag personligen för första gången. ITRA hade bokat oss kl 19:30 för dopingkontroll och Quartz hälsoprogram, så de andra timmarna var vi lediga och ägnade tiden åt vandring i hotellet samt självklart ta några foton 🙂

Dag 3 fredag 7 juni:

Träning (lugn 30 minuters jogg), frukost, technical meeting, invigningsceremoni, nummerlappsutdelning och resten av dagen vila och avslappning. Fram till fredag eftermiddag kände jag inte alls någon press och stress inför loppet, men då började jag tänka mer och mer på loppet. Räcker det med energin, vätska, vilket tempo blir bäst, osv…spänningen kändes i luften och att somna blev inte så lätt.

Dag 4 lördag 8 juni:

”RACE DAY” start kl 10:00 svensk tid. Vaknade kl 6:00 pigg och utvilad, tog på mig tävlingskläder, känslan var bra och jag längtade efter att få starta loppet. Lätt frukost på hotellet och sedan åkte vi buss i 30 minuter för att komma till Miranda Do Corvo där starten gick. Innan start blev det dags för sista check kontroll, obligatorisk utrustning, toa, tog en koffeinshot och dags att värma upp. Kom ganska sent till start så alla löpare var redan på plats, då fick jag tränga in mig för en bättre startplacering.  

 

Nedräkning och START!

Herregud vilken fart folk hade i sina ben, jag tog det ganska lugnt de första km, men ändå blev det ungefär 4 minuterstempo, som jag inte är van vid, så jag bromsade ner lite grann för att spara kraft till andra delen av loppet. Fram till första depå “Vila Nova” vid 7,1 km var det lättlöpt och allt gick som planerat (hade lite extra vätska med mig så att jag behövde inte stanna och fylla på). Mellan första och andra vätskestationen hade vi en lite längre backe där det inte alls gick att springa upp och på vissa sträckor var det så många löpare så att vi köade för att kunna klättra upp. Redan där mötte jag några löpare som snubblat och skadat sig, trist för dem tänkte jag. På den uppförsbacken hann jag ikapp Mirsad (kille från mitt landslag), vi sprang tillsammans en stund och när det kom nedförsbacke, stack jag iväg.

 

Andra vätskestation “Senhora Da Piedade” vid 16 km (här hade vi egen support, Ermina, frugan till ovan nämnde Mirsad), här passerade jag på 1:45, väldigt bra, allt gick som planerat. Nu kommer den jobbigaste sträckan där vi har 13km med 900 höjd till nästa kontroll samtidigt som värmen kommer. På den sträckan pushade jag inte så mycket, eftersom jag ville spara lite kraft i benen för utförslöpningen.

 

Som jag förväntade mig, var det en lång backe och värmen kändes redan då, tur att jag hade lite extra vätska med mig. På den sträckan sprang jag om ganska många löpare och även några från Kroatien som jag kände igen och som är snabbare än mig på kortare distanser.

Upp och ner, upp och ner och till slut kom vi till tredje vätskestationen “Mestrinhas” som var efter 29 km, här fyllde jag en flaska med vatten och stack vidare eftersom det BARA var 5 km fram till nästa station och det var mestadels utförslöpning som är jag ganska bra på, trodde jag iaf 🙂

Här hände det något, det var nämligen så att efter ungefär 33 km i loppet började jag få krampkänningar och strax därpå fick jag kramp på insida lår i höger ben, brant nedförsbacke som var ca 4 km lång blev lite för mycket för mina redan trötta ben. Där fick jag bromsa ner och springa sakta någon minut tills det kändes lite bättre. Här tappade jag lite tid och efteråt fick jag springa lite saktare än vad jag ville, men ändå kunde jag springa på i ett bra tempo så att jag hann komma i mål under 5 timmar som var ett realistiskt mål sett till min nuvarande form.

“Gondramaz” vätskestation var vid 34 km in i loppet. Här var det så skönt att kyla mig ner mig med kallt vatten och efter denna stationen kändes det lätt i en stund att springa på igen. Men där kom det lite tekniska partier där det inte gick att springa snabbt alls, utan bara jogga igenom och närma sig mållinjen hur som. En grej som jag också är bra på är att snubbla på de mest otekniska ställena, som tur var blev det inte så farligt denna gången så jag reste mig och fortsatte springa.

Känslan var bra, kraften hade jag lite kvar, men så fort jag ökar farten då kom krampen tillbaks igen, så den sista biten var jag tvungen att springa i ett behagligt tempo. 

 

Äntligen såg jag staden “Miranda Do Corvo” och tryckte på den sträckan fram till målet. Officiel resultat 44km + 2200 höjd klarade jag på 4:54:45  det kan bli bättre och även snabbare, men för nuvarande form är det jag kunde prestera som bäst.  Asså vilken känsla, går inte att beskriva med ord. Mållinjen på Trail-VM var vad jag bara kunde drömma om för några år sedan. Kan bara säga ”GE ALDRIG UPP” dina drömmar!  Grattis till alla som fullföljt loppet, särskilt till mina vänner från landslaget, ni är bäst 🙂

Nu kan jag slappna av och träna mindre i någon vecka och sen blir det fullt fokus på träning inför UTMB.

Ett stort tack till min familj som supportrar mig dygnet runt, utan er kunde jag inte bli så bra som jag är.

Vill också tacka alla som peppade och supportade mig via sociala medier, som jag brukar säga ”ni är min medvind under tävling”.

Fueled by https://www.tailwindnutrition.se/

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *