FKT Bohusleden, 350km på 62:24:39

FKT (Fastest Known Time – Snabbaste kända tiden). Under Covid-19 blev alla lopp inställda förutom virtuella tävlingar, då blev även FKT populärt, först i USA och därefter i hela världen.

Jag har tränat ganska bra under vintern 2021, men restriktioner var fortfarande aktuella i Sverige och alla lopp skjuts upp till hösten. Första målet med min träning blev Järnbrukets Backyard Ultra som skulle gå av stapeln den 4 juni. Under våren, kan säga att det var ungefär april månad när Oscar Sjölander lägger ut på sociala medier att han ska försöka göra en osupportad FKT på Bohusleden. (Oscar hade även tidigare rekord på supportad FKT på Bohusleden med 70 timmar 22 minuter). När jag såg hans inlägg, började jag fundera lite om jag skulle klara av en sådan utmaning, det har inte gått många dagar innan jag bestämde mig att jag får testa mig på denna led. Eftersom det blev så osäkert om Järnbrukets Backyard kommer bli av, så bestämde jag mig att jag hoppar över Järnbruket även om loppet blir av (fick överlåta min plats till frugan, så det blev ännu bättre och att hon fick springa och då jag fick jag vara support).

Fick snacka lite med träning kompisar, vänner och kollegor på jobbet om min idé och alla blev så positiva, jag fick jättebra respons i att kunna räkna med dom och all hjälp dom kan bidra med, då skapade jag denna fil och började med mina förberedelser. Frågan var också vilken helg/datum jag ska välja, det är inte alla som kan alltid och jag hade egna aktiviteter så till slut blev det bokat tid för start den 11 juni kl 09:00. Kl 09:00 valde jag efter att jag lyssnat på flera poddar, framförallt Oscars berättelse och stress han fick med dåliga starttider.

Lyckades testa några etapper på Bohusleden innan och blev glad när jag såg att det är väldigt bra markerat, samt att det finns massa bra info om hela leden och varje etapp var för sig både på nätet och i app på telefon. Träning har jag inte förändrat så mycket (löpning, cykling, simning) utan bara lagt in flera styrkepass i veckan och räknat tid med all träning jag gjorde, sen varit nog att vila också. Kaffefasta är obligatorisk för min del när det gäller längre lopp, så det blev en månad utan kaffe.

Det här var mängdmässigt det tuffaste 3 veckors träningsblocket inför Bohusleden, men återhämtningen gick bra så jag kunde fortsätta träna utan problem.

Sista veckan innan start har jag bara slappat och inte tränat nästan något alls, försökte slappna av och inte tänka så mycket på själva utmaningen, istället började jag förbereda allt kring logistik och planering närmade sig slutet.

Fredag, sovit hela natten samt kände mig utvilad och såg fram emot att dricka kaffe 😊 Alex och Dino (mina kollegor från jobbet) följde med till startpositionen ”Blåvättnerna” söder om Lindome. Alex fick köra denna gång och Dino skulle springa med mig första de 2 etapperna till Skatås, nästan 3 mil. Tanken var att Dino håller lägre tempo så att jag inte springer för fort i början. Vi kom till starten ungefär 30 min tidigare, kaffedags och avkopplande tiden innan jag ger mig iväg. Gps-trackern från Racetracker.no som jag hade under mitt försök hade möjlighet att jag kunde lägga upp bilder offentligt och då är det viktigt med bild på start och mållinjen, där fick vi jobba lite för att lära oss hur man lägger upp bilder.

Klockan tickade upp till 9:00 och då drog Dino och jag iväg. Första etappen på 19km är lättsprungen så det gick fort och precis som planerat. Veso (kompis för allt) fick uppdrag att köra supportbil från kl 11:00 till kl 20:00, så Veso väntade på oss vid Stensjön, där börjar den andra etappen. Här fick vi ladda om med energi och fortsätta framåt till nästa stopp. Andra etappen till Skatås gick hur lätt som helst och här avslutade Dino sin del av löparsupporten. När vi närmade oss punkten där Veso parkerade bilen, då mötte vi Erik Billerby (löparkompis) som stack ut på sin lunchrunda och ville springa med med oss den delen han hade tid för, så vi kom alla tre till Skatås och support bilen. Här hoppar Daniel Bränholm (klubbkompis från Hälle IF) in som pejser och ska springa kommande 5 mil med mig, alltså till Fontin i Kungälv.

Photo by Veso

Det handlade om 4 etapper där Daniel Bränholm sprang med som pejser, så vi tuggade på rätt bra och tiden gick och jag samlade bra på km. Någonstans i skogen nära Angered kommer Glenn @toothpickrunner (löparkompis som jag fick lära känna för någon vecka sen). Glenn var fräsch och pigg och snackade med Daniel så jag hade det bra med att bara följa efter dom två grymma löparna. Veso med supportbil mötte upp oss typ var 12:e-15:e km så vi hade inget behov att bära med oss massa energi. Det var ju ändå fredag kväll så Glenn sprang en sträcka med oss och sen vände han hemåt och Daniel och jag hade blicken mot Kungälv. Allt gick så bra så vi kom nära Kungälv på den planerade tiden, här började det duggregna och det kändes avsvalkande så länge tills det började ösregna, som tur var så var vi nära punkt med supportbil Fontin 75 km. Här avslutar Veso och Daniel sina uppdrag och åker hem, men nu kommer Tina (kollega från jobbet) som ska köra bil och hennes man Jörgen som kommer springa med som pejser nästa sträcka på 23km. Det roliga var att Tina och Jörgen fastnade vid en broöppning på vägen till Fontin så då fick jag vänta en liten stund som jag utnyttjade att byta om till torra kläder och skor och la mig på marken för att vila lite. Tidsmässigt allt gick enligt planen så jag var lugn.

Tina och Veso bytte roll samt Daniel och Jörgen också, så Jörgen och jag var på väg till Bottenstugan, till den första längre pausen. Jörgen hade jag bara träffat en gång innan, så det var en del att snacka om varandra. På den 23km långa sträckan hann det bli mörkt och min pannlampa pajade (Lumonite) även fast jag laddade och testade lampan innan så hände det att den inte fungerade (säkert mitt fel eftersom locket inte var fastskruvat och kan hända att vatten kom in nära batteri). Som tur var, Tina som skulle vänta oss vid Bottenstugan dök upp i skogen utan att vi planerat det, så fick hon jogga några km med oss och då passade jag på att byta till min Petzl nao som jag hade som extra batteri, nu var det mycket lättare att ta sig framåt med ny lampa. Kl 23:30 och vi anländer till Bottenstugan, Tina möter upp oss några hundra meter innan och springer med oss till bommen där grabbarna redan väntar att ta över supportbil (återigen Dino & Alex, samt nu kom även Niclas Gällentoft som ska pejsa mig i nästa 12 timmars intervall).

Photo by Tina

Här fick jag duscha med kallt vatten, äta en tallrik gryta som Tina lagade (det var gott Tina). Försökte sova, men det gick inte alls så jag tänkte det är ändå bra att bara ligga still och vila ben. Kl 01:30 dags att komma upp och börja röra på mig, fick göra mig iordning och med Niclas som pejser drog vi iväg. Det var fortfarande mörkt och lite svårt att hitta markeringarna, och just denna etapp 9 från Bottenstugan till Lysevatten var den svåraste kan jag säga, det tog lite drygt 2 timmar för en 10 km sträcka. Det var också ganska tekniskt och blött på marken från tidigare regnskurar, så det gällde att vara försiktig.

Nu hade det ljusnat till och Alex från supportbilen kommer in och springer en 10 km sträcka med mig och Niclas så är vi framme vid Vassbovik. När klockan är ca 06:00 kommer även Amer Nezirovic (en kompis till mig) som ska vara med som pejser kommande 12 timmar. Härifrån har jag äran att ha med mig 3 st pejsers och det är medelsvåra sträckor, så sprang vi på i ett lagom bra tempo. Det kändes så skönt att ha alla dom 3 med mig och att jag slipper tänka på markeringar, tempo och energi, här fick jag Tailwind (colorado cola med koffein) av Dino och det kändes att jag har fastat med kaffe, fick bra kick av den sportdrycken.

Photo by Branka

Nästa punkt att nämna var ca 13:00 och 150 km i benen, när min fru Branka kom och här kom även mina vänner (Radana & Anders som ska supporta hela vägen till Strömstad, samt Kenneth som ska pejsa nästkommande 7 timmar). Alex, Dino & Niclas avslutar sina uppdrag här och drar hemåt, men nu har jag sällskap av Kenneth och Amer. Här fick jag tvätta fötter, byta strumpor, smörja fötter på nytt, byta om och äta lite innan vi sprang iväg.

Det var varmt och tröttheten i kroppen gör sitt så det kändes tungt, det går inte att ta i sig energi som jag vill och behöver så jag tvingar i mig sportdryck, någon Cliffbar då och då. När jag gjorde planeringen, så verkar det som att jag mixtrat lite och markerat en medel sträcka som utmanande och tvärtom, så hamnade vi i skogen på tekniska partier och det är 17 km till nästa punkt där supportbil väntar. Eftersom vi trodde det är medel sträcka så tog vi inte med oss tillräckligt med vätska/energi och inte heller stavar, så det gick trögt framåt. Då fick vi ringa Anders & Radana och be att dom möter upp oss med vatten och stavar, vi hann 12 km innan Radana och Anders mötte upp oss och nu blev det lite lättare att ta sig framåt till Kaserna (namn på etappmålet).

I slutet av den här etappen har jag redan sprungit över 20 mil och känsla var ofattbart bra, när vi närmade oss punkten där min fru väntade, så såg jag mina vänner från Kroatien och Bosnien (Pugi, Igor, Tomo) det var verkligen kul att se de grabbarna, även om dom inte har något att göra med löpning, men ändå har kommit att hälsa på. Härifrån fick jag återigen ha 3 st pejsers, nu var det Anders som fortsatte springa med redan nämnda Kenneth och Amer. Det gick fort till nästa punkt som heter Harska, här kom alla från förra stationen och även Amers fru,  Amir & Bariz som ska pejsa nästkommande 2 mil, eftersom Kenneth, Anders & Amer här avslutar sin dag med mig. Här fick jag massera mig med is och kyla ner mig lite innan jag stack iväg.

Då har jag redan 21 mil i mina ben och 2 mil kvar till Lunden, punkt där jag har planerat vila. Tidsmässigt ligger jag precis som jag uppskattat att jag ska vara där. Jag kan säga att det var bästa sträckan på hela Bohusleden med grusväg blandat med lite asfalt och några tekniska km i början på etappen, men det var svårt för mig att hålla tempo uppe, så fort vägen lutade lite uppåt då var jag tvungen att promenera. Grabbarna Amir & Bariz har haft fullt upp att hålla mig vaken 😊 där kände jag som mest sömnbrist, men någon skvätt vatten på huvudet fick pigga upp mig och jag kunde fortsätta springa igen.

Lunden och andra natten, ankommit 23:39 och enligt planen skulle jag vara här 23:30. Kyla ner fötter, äta, duscha, på med långa kläder eftersom det var mardröm med knott överallt, under tiden jag duschade och kom in i tältet så hann jag få tiotals knottbett som sved i några dagar efter utmaningen.  Här har jag bestämt mig att jag inte ska dra iväg innan kl 03:00, vaknade 02:30 och tills allt blev klart så var jag 20 minuter sen.

Denna gång får jag hjälp som pejser av min underbara fru Branka, hon fick göra mig sällskap i 27 km och den tiden gick ganska fort kan jag minnas, jag var utvilad kroppen mådde bra förutom lite skavsår här och där. Vi nådde fram till Flotemarksön där Radana och Anders väntade med gott kaffe samt pannkakor med nutella, ingen lust att äta pannkakor så det blev chia, havre och blåbärsgröt istället.

Här var det Radanas tur att hoppa in som pejser och i början letade vi efter rätt väg, men till slut lyckades jag hitta rätt med telefonnavigering och sen hade vi inga problem att hitta rätt väg. Kan säga att det gick mycket lättare än jag förväntat mig och Radana höll bra tempo så vi kom fram till Porsås någon minut tidigare än planerat. Speciellt med just denna etapp är att det inte finns någon markering utan du ska själv hitta väg till nästa etapp så jag följde bana från min gps-tracker.

Photo by Branka

Vid Porsås kommer Daniel Theander (löparkompis – jultomte) och Daniel ska springa med mig hela vägen till Strömstad. Här susade jag bara förbi vätskestationen, fyllde inte på något eftersom nästa etapp bara är 7 km lång och jag hade redan med mig en del vätska och energi. Här verkade som att jag gjorde lite fel i min planering och koordinater som jag skrivit in för den nästa punkt Nornäs, fanns inte, utan det blev samma koordinater som vid Porsås där Daniel började springa med mig. Nu var det ganska varmt, men det var dumt att vänta på support bil, så vi kom överens att vi fortsätter i lagom takt samt att Branka och Radana springer och möter upp oss i skogen med vatten och energi (bra att support kunde rätta till det för min del). Till nästa punkt där Anders väntade med supportbilen kom vi alla springandes, när Branka och Radana mötte upp oss i skogen så var jag ganska trött och ville bara komma fram till nästa paus. Här bestämde jag mig att ta en tupplur på en kvart och det gjorde succé för kroppen och själen.

Kommer ihåg att det var söndag ca kl 13:30 alltså nästan 53 timmar i loppet och lite drygt 290 km avklarade och skavsår sved som satan, ju längre jag stannade på vätskestation desto svårare blev det att komma i gång igen. Jag skulle ha is med i en buff, men det glömde jag ta med mig, solen stekte som bara den och Daniel rörde sig framåt med lätta steg och jag fick bara följa efter. Som tur var så kom supportbil förbi oss och jag fick ta is från dom, det blev skönt att få kyla ner mig på vägen. Jag har tröttnat redan på all sportdryck smak och Cliffbars, så det var inte lätt att i mig energi under dessa varma timmar. Daniel – Jultomte kallad av mig eftersom han hade med sig massa olika godis. Godiset smakade bättre än något annat och detta höll mig i rörelse i en del timmar innan jag började med sportdryck igen.

Etapp för etapp och så kom vi till näst sista etappen där kom redan nämnd Alex (som var med vid start och Bottenstugan), nu var det Alex och Daniel som snackade och jag bara hängde med. Vi var på väg till Björnerödspiggen högsta punkten på Bohusleden, här fick vi klättra upp på utsiktsplats och när vi kom ner så la jag mig ner för att få en skojbild vid stenar. Härifrån sprang vi i bra takt pga att det var en bra sträcka med utförslöpning och tiden gick fort tills vi nådde punkt för sista etapp.

Här brände det i mina lårmuskler så jag fick massera med is i en liten stund och jag ville bara röra på mig och komma fram till målet. Vi pratade om att jag mådde bra, fick dricka en Umara koffeinshot och den sista sträckan skulle vi försöka springa så fort som möjligt och kanske komma i mål under 62 timmar, men att snacka är en del och att springa är något helt annat. På pappret det såg lätt ut, men inne i skogen var det lite tekniskt och att hålla ett bra tempo efter så många timmar i rörelse var helt omöjligt, då blev det bara att försöka röra mig framåt så effektivt som möjligt. Några km innan mål på en asfaltväg vid en korsning väntar Emma (Alex fru och hennes pappa) och hejar på oss, nu tänkte jag nu är vi nära Strömstad, där sprang vi i 5 minuters tempo, men bara en liten sträcka eftersom snabbt därefter ledde markeringarna in i skogen igen.

Äntligen såg vi lyktor från Strömstad, nu var vi framme tänkte jag, men dom 2 sista km kändes som 2 mil. Ut ur skogen genom ett bostadsområde, över bron och längs vattnet in i centrum. Inne i stan har Alex dubbelkollat innan var målområdet ligger så att vi kommer rätt in i Strömstads station. Vid målet väntade en hejarklack, min fru Branka, Radana, Anders, Emma och hennes pappa samt Alex och Daniel som sprang med mig in i målet. Det kändes som att jag vann på ett riktigt lopp och det var en härlig känsla, men jag fattade inte vad jag gjorde och hur stor min prestation var, det var en bra tid på 62:24:39 och nästan 8 timmar snabbare än förra rekordet. Jag var trött, lycklig och nöjd med att allt funkade denna helg och jag hade inga stora problem att klara av denna utmaningen.

Vill passa på och säga STORT TACK till ALLA som hejat, peppat, varit med som support eller sprungit en del under mitt FKT försök på Bohusleden. Nu medan jag skriver detta, så har jag även fått verifierat mitt resultat så nu är det officiellt. Hoppas jag inspirerar andra att anta utmaningen som jag själv blev inspirerad av Oscar Sjölander. Nu blir det mer fokus på återhämtning och lättare träning tills sommartävlingar drar igång. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *